Ragnhildsholmen en midsommarafton

Midsommarafton 2018 besökte vi ett midsommarfirande i Torslanda, vid Mjöviks bageri & gårdsbutik. Vi fick gofika i gröngräset, stångresning och sommartal. Som det ska vara på midsommarafton.


Stångresning vid Mjövik Midsommarafton 2018.


Matchande rosa, dagen till ära.

När det var dags för dansen och det var ganska mycket folk drog sig Gunilla och jag iväg. Ibland kan en tro att vi är enstöringar, fast tillsammans. Gunilla hade span på en borgruin på norra Hisingen och Torgny hade span på två medeltida kyrkor i trakten.


Torslanda kyrka i Torslanda-Björlanda församling är troligen byggd någon gång i perioden slutet av 1100-talet till 1200-talets mitt. 


På kyrkogården finns den gamla och märkliga linden, "1000-åringen". Lite roligt att Gunilla hette Lind som ogift och Lindén som gift.

På vägen till midsommarfirandet hade vi stannat till vid Torslanda kyrka, som tyvärr var stängd. Vi kom att fira högmässa där på kvinnodagen 2020. På kyrkogården upptäckte vi den tusenåriga Linden. Kyrkan är från 800-talet och Linden är troligen lika gammal, alltså 800 år. Det är imponerande!

Nu for vi vidare österut, men sikte på Ragnhildsholmen. Men först stannade vi till vid Björlanda kyrka, också den en medeltida kyrka. Tyvärr stängd den också. Där ser vi fram mot att få fira gudstjänst så småningom.


Det var stilla och lugnt vid Björlanda kyrka också denna midsommarafton.

Efter Björlanda kyrka var siktet inställt på Ragnhildsholmen. Ruiner är alltid lite mer spännande än hela slott och borgar. De lämnar lite mer åt fantasin. Här på västkusten finns det gott om gamla ruiner.


Det finns alltid en skylt för Gunilla att läsa. Denna var särskilt innehållsrik.


Och en skylt om natur och djurlivet. Exemplariskt skyltat!


På väg över fälten mot Ragnhildsholmen, ackompanjerade av fågelsång.


På en höjd ligger ruinen av borgen, med bra utblick över Nordre älv.

Ragnhildsholmen har en kort och intensiv historia på 1250 talet till ca 1312. Eftersom den låga gränsland mellan Sverige och Norge bytte den ägare och nationalitet flera gånger tills den troligtvis brann och blev stenbrott för den nya borgen Bohus fästning. Det är inte mycket kvar av borgen nu men man kan gå runt den med hjälp av audioguide.


Flera och bra skyltar för den intresserade, vilket Gunilla alltid är.


Det som finns kvar av Ragnhildsholmen idag. Stenen återanvändes i Bohus fästning.

På våren är det extra fint med fågelsång, näktergal och gräshoppssångare plus gullvivor, mandelblom och blå viol.


En ordentlig mur som skydd mot fienden, som ibland var svenskar och ibland norrmän.

Norges första huvudstad Kongahälla låg förr inom synhåll från borgen. Detta var under vikingatiden och staden/byn är numera spårlöst försvunnen.


Vackert valv!

Selma Lagerlöf skrev om Drottningar i Kongahälla när hon bodde hos sin bror stads och lasarettsläkaren Daniel Lagerlöf som bodde i Kungälv.


Som boende i Värmland under många år hör det till att ha Selma Lagerlöf i bokhylla. Dessa böcker är ett arv efter mor Margaretha.


I ett av banden finns Drottningar i Kungahälla, som Selma skrev i Kungälv.

Det finns alltid en anknytning till Värmland!

Mamma Gunilla och Pappa Torgny